Så ända sedan Grekland har min nuvarande mobil inte levt upp till min standard - vilken är att den ska kunna gå att använda till samtal. Jag hade såklart med den till playan varje dag för att kunna fota härligheten och skicka högfärdiga mms (och inte minst för klockans skull) och så fick jag in sand i högtalaren och ända sedan dess så uppfattar jag ungefär 50 % av vad personen i andra änden säger. Detta blir synnerligen obekvämt när viktiga samtal är nödvändiga, praktexemplet är ju när jag genomförde jobbintervjun till bokmässan på the piece of crap. Så en ny telefon är fan nödvändig nu för jag orkar inte undvika att ringa på min egna TELEFON längre, det är ju sinnessjukt. Sen är det hög tid att joina the dark side och skaffa Comviq Kompis för the piece of crap är farsans och således operatörslåst till Telia.
Har dock vant mig vid vissa moderniteter, därav till exempel radio och mp3-spelare. Radio är väl basic, och det är sällan jag lyssnar på musiken på mp3-spelaren, men vid tanken på att jag inte skulle ha All along the watchtower som ringsignal för all framtid svider lite i hjärtat faktiskt. Men jag skiter i kamera, jag skiter egentligen i allt förutom radio och mp3-spelare.
Det kommer tillfällen här i livet när kompromiss verkar vara den mest bekväma lösningen på ett problem. Har hittat en mobil vars utseende faktiskt är något tilldragande (mobiler är inte vackra, men den ser inte ut så här eller så här iaf) och har radio och är vikbar. Men ingen mp3-spelare. Men å andra sidan så tänker jag inte lägga mer än tusen spänn på den och beggars kan ju som bekant inte vara choosers.