Så ända sedan Grekland har min nuvarande mobil inte levt upp till min standard - vilken är att den ska kunna gå att använda till samtal. Jag hade såklart med den till playan varje dag för att kunna fota härligheten och skicka högfärdiga mms (och inte minst för klockans skull) och så fick jag in sand i högtalaren och ända sedan dess så uppfattar jag ungefär 50 % av vad personen i andra änden säger. Detta blir synnerligen obekvämt när viktiga samtal är nödvändiga, praktexemplet är ju när jag genomförde jobbintervjun till bokmässan på the piece of crap. Så en ny telefon är fan nödvändig nu för jag orkar inte undvika att ringa på min egna TELEFON längre, det är ju sinnessjukt. Sen är det hög tid att joina the dark side och skaffa Comviq Kompis för the piece of crap är farsans och således operatörslåst till Telia.
Har dock vant mig vid vissa moderniteter, därav till exempel radio och mp3-spelare. Radio är väl basic, och det är sällan jag lyssnar på musiken på mp3-spelaren, men vid tanken på att jag inte skulle ha All along the watchtower som ringsignal för all framtid svider lite i hjärtat faktiskt. Men jag skiter i kamera, jag skiter egentligen i allt förutom radio och mp3-spelare.
Det kommer tillfällen här i livet när kompromiss verkar vara den mest bekväma lösningen på ett problem. Har hittat en mobil vars utseende faktiskt är något tilldragande (mobiler är inte vackra, men den ser inte ut så här eller så här iaf) och har radio och är vikbar. Men ingen mp3-spelare. Men å andra sidan så tänker jag inte lägga mer än tusen spänn på den och beggars kan ju som bekant inte vara choosers.
Jag heter Steve Scherzinger och är en singersongwriter med kraftiga bluesinfluenser. Jag är lite Ben Harper och Anna Ternheim möter Muddy Waters och jag spelar på små klubbar och är väldigt hypad på MySpace. Har inget skivkontrakt, men saker börja röra på sig och imorgon ska jag och mina bästa vän Greg bege oss ut med hans dvkamera och jag ska sätta mig vid den fina gläntan vid bäcken som är full av gamla sopor och spela min nyaste låt "I thought you didn't like me" i motljus tänkte vi. Sen ska han filma mig från bagagen i bilen (hans fru Lisa kör) och så ska jag cykla igenom den gamla industristaden i Missouri där jag bor på en gammal rostig cykel och sjunga också.
Jag bär alltid en rutig sjal och gubbkeps och har en lång, smal och bruten näsa. Egentligen jobbar jag i en gitarraffär i centrum och knäcker extra på skolorna som musiklärarvikarie. Så här ser min EP ut, Greg har gjort den åt mig på lunchrasten idag. (Han jobbar på lokaltidningen som korrläsare) Bilden är på ett ashäftigt träd vi såg i Mexico under vår bilsemster där förra vintern. Tur att jag alltid bär med mig min pappas gamla Nikon i armeryggsäcken!!
To get your own omg amazing band album cover, follow these steps. (jag utmanar er alla!)
1. en.wikipedia.org/wiki/Special:Random The first article title on the page is the name of your band.
2. http://www.quotationspage.com/random.php3 The last four words of the very last quote is the title of your album.
3. http://www.flickr.com/explore/interesting/7days/ The third picture, no matter what it is, will be your album cover.
Från Kimorz.
Jag bad N på jobbet om att ge några förslag på bra böcker att ha med på resan och i gengäld bad hon mig skriva en lista på mina bästa böcker. Så nu vet ni vad ni alla har gått miste om och vad ni ska läsa snarast!
Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten - En av mina favoritböcker, en metabok om en Bodil som flyttar ner till Finistére i Frankrike. Hon är ensam och vill ha det så. Det första kapitlet är FULLÄNDAT!
Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion - Didions man sedan fyrtio år dör i en kraftig hjärtattack. Hon försöker komma över det. Så jävla sorglig, men fullkomligt fantastisk bok.
Böckerna om syskonen Baudelaire av Lemony Snicket - Många blir rädda för att detta är barnböcker, men dom kan lätt räknas till en liten skara böcker som ger läsare en genuiun och välskriven läsupplevelse - något som dom flesta "vuxenböcker" knappast kan stoltsera med. I en hyfsat jämställd värld där dom vuxna är naiva och enkelspåriga försöker dom föräldralösa barnen finna sin plats och undvika att bli mördade av Greve Olaf som vill åt dreas familjeförmögenhet. Efter ett gäng böcker inser man det faktiska djupet och man börjar förstå att Lemony Snicket (en pseudonym) själv har en stor roll i handlingen och i synnerhet hans framlidna Beatrice. I could write songs about these!
Oryx & Crake av Margaret Atwood - Så SJUKT bra sci-fi! Inga ufo:n och stormtrupper, men en verklighet 70 år framåt full av genmanipulation, folkmord och en ny superras människor.
Svart krabba av Jerker Virdborg - Sverige står på randen till krig och vi får följa en kustjägare som ska åka längdskridskor längs Bohuskusten upp i dom norska fjordarna på ett hemligt uppdrag med en grupp speciellt utvalda medlemmar. Virdborg kommer från Lindome och i hans bok Försvinnarna (som också är tokbra) bor huvudpersonen på mitt gamla jobb Torrekulla Turiststation, not ten minutes from my house!
Andra böcker som är mycket bra men inte pallar listan är Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindquist, Kall hud av Albert Sánchez Piñol, Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde, Fight Club av Chuck Palahniuk, Harry Pottrarna, allt av Emma Hamberg, Mio min Mio av Astrid let me bow down and worship you Lindgren, typ allt av Kerstin Thorvall och TRO DET ELLER EJ LINDA 13 ÅR MEN Sagan om Ringentrilogin. (Jag avskydde Ohlmarks översättning när jag läste den i sjuan, men nyöversättningen är fantastisk.)
Jag får ju ångesten redan innan jag ska pubba det här för jag vet ju att jag kommer att viljda revidera detta inlägget femtio gånger om.
Okej barnen, det blev dessa tio böcker som kommer bli kladdiga av solkräm, curry och sand:
- A wrinkle in time av Madeleine L'Engle
- The golden compass av Philip Pullman
- Rubinen i dimman av Philip Pullman
- Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho
- Försoning av Ian McEwan
- Lyssnerskan av Tove Jansson
- Kvinnor på ett tåg av Anita Nair
- Jane Austenklubben av Karen Joy Fowler
- Kafka på stranden av Haruki Murakami
- Kärlek, uppror och kardemummakärnor: berättelser från Indien
Titta, INGA konstiga skräckböcker! Bara en massa lätta semesterböcker som banar väg för BEKYMMERSLÖS läsning! Heja mig!!
Håller på att välja ut böcker till Indien. Förra gången i Grekland klarade jag mig nätt o jämt på fem stycken. (Children of Men, Kärlekens Historia, Frukost på Tiffanys, Timmarna och Anansi Boys) Jag läser i mycket snabb takt, vilket för det mesta är en stor fördel - men inte när man ska till andra sidan världen och hade tänkt att packa väskan till hälften och fylla med massa souvenirs. Mattan ska ta med sig Grottbjörnens folk (hela serien) i boket så tryter det har jag iallafall stenåldersporr att tillgå.
Jag har inte köpt böcker sin höstas, fick en massa gratisböcker på bokmässegiget, men sen dess har det inte blivit något nytt. Så det är en hel massa jag vill ha med mig. Kravet är att böckerna är i pocket och ska helst inte väga över 200 g.
Jag plockade en nätt lista på 2400 kr på AdLibris och nu är jag in the middle of the elimination. Har plockat bort en hel del skräcklitteratur som jag helt enkelt får läsa längre fram för det är verkligen 10 böcker som jag inte kan sålla emellan. Men det är fortfarande en massa skräck kvar, Shirley Jacksons We Have Always Lived in the Castle och Lovecrafts The Call of Cthulhu. Kan tipsa alla om att man får The Turn of the Screw för 14 kr också. Funderar på att köra på The Golden Compass-serien också, ska läsa lite i syrrans och se om jag gillar det. Ska försöka få med mig lite chicklit också, Marian Keyes nya och Jane Austenklubben kanske? Jag brukar inte läsa chicklit alls längre, men jag föreställer mig att det kommer bli skönt med allmän regress där borta.
Är väldigt sugen på Skördedrottningen och Fjärilen från Tibet, lite svensk skräck/splatter. Men finns bara inbundna än så länge.
Funderar på att dra till Pocket o Bok lik förbannat och reka för jag hittar inget riktigt, riktigt gött att ta med mig.
Jag köpte En serietecknares dagbok av Martin Kellerman av ren impuls när jag hade smugit iväg fort som fan från montern där jag jobbade under bokmässan med ursäkten att jag behövde gå på toa när sanningen var att jag i själva verket var tvungen att att ha åtminstone tre volymer Rocky och en prenne på Galago för det var sent på sista dagen och då droppar dom alltid priserna med åtminstone femtio spänn i alla värda montrar. Så jag stod vid Kartagomontern och valde ut fyra volymer och såg att Kellermans MySpaceblogg hade blivit pubbad och det går ju liksom inte att inte köpa den när Kellerman himself står en meter bort och snackar med annat mässfolk. (För er som inte vet är Martin Kellerman gorgeous.) Och boken är skitbra. Så det var en bra grej med 2007 - En serietecknares dagok.(JAG TÄNKTE LÄGGA IN EN ASROLIG ROCKYSTRIPP HÄR MEN JAG ÄR SJUK SÅ GET OFF MY BACK)
Det händer att folk frågar mig, oftare än vad de frågar andra verkar det som, om jag mår bra, har det hänt något, är jag deprimerad? Nu senast var det nya butikschefen som frågade, och innan dess har jag fått höra det en hel del från nya bekantskaper och arbetskompisar. Jag vet inte varför det stör mig så mycket, för jag har verkligen gått och funderat över uppkomsten av frågan länge. Visst, i och med min första existentiella kris när jag var elva förstod jag att livet för det mesta inte skulle bli så som jag önskat och halva tiden går man omkring och ångrar vad man gjort och önskar att man uppförde sig annorlunda. För det mesta så undrar jag med skräckblandad förtjusning hur jag ska klara av ytterligare ett år, ännu mindre en livstid. Men det gör väl alla? Alla måste ju oundvikligen ställas inför känslor av hopplöshet, melankoli och apati.
Kan anledningen till att jag ofta får frågan vara att jag verkar vara sorglös eller glad när jag först träffar folk och sen blir jag en moody motherfucker och då tror folk att något måste ha hänt mig?
I vart fall stör det mig som fan.