Idag har jag skrivit 1600 ord på raken och lyssnat på töntig musik (se slutet av inlägget). Det gick lätt för det är Agnes som pratar mestadels och hon har blivit så självklar för mig.
Hela grejen med det här projektet har fått mig att inse hur mycket författare ljuger. Jag tror inte på att man följer tankekartor till punkt och pricka, jag har svårt att se att så många som säger sig använda sig av en faktiskt gör det. För det är ju så sjukt mycket av handlningen som avgörs av hur karaktärerna utvecklas i takt med att boken skrivs. Fatta vad tråkigt att ignorera alla signaler som skriker att Frodo går sönder i slutet och borde flytta till alverna eller att Esther Greenwood borde gå bananas och bli inlagd på ett mentalsjukhus och istället plöja på i redan utstakade vägar. Om jag hade gjort det så hade Agnes, Nathalie och Florian blivit värsta tajta kompisarna direkt som alla försökte hjälpa och läka Florian med hjälp av att prata och baka och kolla på film. Urk.
Jag brukar tänka på berättelsen i duschen. Där i duschen som jag doar most of my thinking. Vanligtvis brukar jag fundera över vad jag ska ha på mig, men nu är det dramaturgin, eller snarare avsaknandet av den som jag tänker på. Jag oroar mig ständigt över att boken ska ta slut och innan den egentligen har börjat och att den inte är intressant nog och att jag kommer skratta åt den om fem år. Men så slog det mig imorse när jag sköljde ur schampot vad som ska hända, vad som är tvunget att hända.
Jag har nu strax under 14 000 ord under bältet, vilket blir ungefär 45 sidor i en vanlig bok (som har 300 ord/sida). Det är helt sjukt för mig att försöka förstå. I slutändan ska det bli - peppar peppar - ungefär 170 sidor. Så det är ändå en kort bok.