onsdag, oktober 31, 2007
Jag tänkte att jag skulle skriva en bok.
Det finns ett underbart ställe på webben, helt i klass med immpuls.se och nejinteokej.blogspot.com. Platsen kallas för NaNoWriMo och är en förkortning för tungvrickaren National Novel Writing Month. Egentligen borde det heta International Novel Writing Month, för sedan flera år tillbaka är hela världen välkommen att delta och inte bara amerikanare. Detta är ett community och konstant pepptalk på samma gång, det går ut på att man under november tillsammans med 90 000 andra medlemmar skriver en egen bok på 50 000 ord.
Jag registrerade mig förra året, men det var i mitten av november och jag kände mig inte helt delaktig och peppad. Grejen med NaNoWriMo är inte att man ska skriva en bra bok utan att man ska skriva en bok. Många, många människor är sugna på att göra det men väldigt få börjar ens och ännu färre färdigställer något. Det handlar om att komma över den där spärren som hindrar en från att skriva längre prosa. Eller helt enkelt om att öppna en dörr som dom uttrycker det i det första peppmejlet:
Så under november kommer min blogg förvandlas till en sån där asjobbig viktminskningsblogg fylld med ångest och räkegenskaper, fast istället för vikt ska det handla om författande. Egentligen har jag två påbörjade historier som kommit nu i slutet av oktober om 1) Florian som en dag inte kan sova längre och 2) om en deprimerad tjej vaknar mitt i natten och upptäcker att hon är helt ensam i hela staden, alla har försvunnit i stor hast. Men vid granskning av reglerna för NaNoWriMo så visar det sig att man inte får tjuvstarta. Man får ha outlines och tankekartor men ingen prosa. Så får se hur lydig jag är på den punkten.
Så reglerna för NaNoWriMo är:
¤ Skriv en bok på 50 000 ord under november och under november only. Det är ca 1600 ord per dag vilket är cirka tre sidor skrivet i Times 12 punkts. (gå till hemsidan och registrera dig och sen är allt mycket enkelt att förstå, finns det fortfarande frågetecken har dom en mycket underhållande regelsamling att läsa)
¤ Man behöver inte ha världens råinspiration, det räcker att anta utmaningen och skriva för skrivandets skull. För att kunna droppa "Jag har skrivit en bok" i tid och otid och kunna göra nästa bok ännu bättre.
Jag inbjuder alla läsare att delta och kanske också använda sin blogg som redovisningsverktyg. Bara på rak arm har jag en handfull litterärt begåvade vänner (till exempel Mats, Felicia, Frida och Hallgren) som alla hade kunnat klämma ut en novell i sömnen, vem vet hur deras romaner skulle se ut? Och självklart vilka andra som skulle vara intresserade.
Jag har en känsla av detta kommer bli en mycket ensam och frustrerande resa. Men en resa färd av färdas, nonetheless.
Jag registrerade mig förra året, men det var i mitten av november och jag kände mig inte helt delaktig och peppad. Grejen med NaNoWriMo är inte att man ska skriva en bra bok utan att man ska skriva en bok. Många, många människor är sugna på att göra det men väldigt få börjar ens och ännu färre färdigställer något. Det handlar om att komma över den där spärren som hindrar en från att skriva längre prosa. Eller helt enkelt om att öppna en dörr som dom uttrycker det i det första peppmejlet:
Your job this month is not so much writing a book (which is intimidating) as it is finding that door (which is easy).
It's easy because you'll have guides in November who will take you right to it.
These guides are also known as your characters. They're kind of an abstract notion now, but you'll meet them in all their glory in Week One of NaNoWriMo. They'll be a strange lot. Insecure warlocks. Stamp-collecting squirrels. Teenage detectives.
Whoever shows up, go with them. And go quickly. You may have a general sense of where you're going together; you may not. It doesn’t matter. Just write your allotment of 1667 words (or more) on November 1. Don't edit any of it. Editing is for December. Then come back and write another 1667 words the next day. And the next. And the next.
By Week Two, you'll be at the door. A few words later, you'll be through it. You'll know you're there because the writing will feel different. Less like work, and more like watching a gloriously imperfect movie with cringe-worthy dialogue, heaps of confusing tangents, and moments of brilliance so delightful that you'll want to scream.
Once you've stepped through that door into the vast reaches of your imagination, you'll be able to return there as often as you like. It's an enchanted, intoxicating place, and there are other great things besides novels in there.
Så under november kommer min blogg förvandlas till en sån där asjobbig viktminskningsblogg fylld med ångest och räkegenskaper, fast istället för vikt ska det handla om författande. Egentligen har jag två påbörjade historier som kommit nu i slutet av oktober om 1) Florian som en dag inte kan sova längre och 2) om en deprimerad tjej vaknar mitt i natten och upptäcker att hon är helt ensam i hela staden, alla har försvunnit i stor hast. Men vid granskning av reglerna för NaNoWriMo så visar det sig att man inte får tjuvstarta. Man får ha outlines och tankekartor men ingen prosa. Så får se hur lydig jag är på den punkten.
Så reglerna för NaNoWriMo är:
¤ Skriv en bok på 50 000 ord under november och under november only. Det är ca 1600 ord per dag vilket är cirka tre sidor skrivet i Times 12 punkts. (gå till hemsidan och registrera dig och sen är allt mycket enkelt att förstå, finns det fortfarande frågetecken har dom en mycket underhållande regelsamling att läsa)
¤ Man behöver inte ha världens råinspiration, det räcker att anta utmaningen och skriva för skrivandets skull. För att kunna droppa "Jag har skrivit en bok" i tid och otid och kunna göra nästa bok ännu bättre.
Jag inbjuder alla läsare att delta och kanske också använda sin blogg som redovisningsverktyg. Bara på rak arm har jag en handfull litterärt begåvade vänner (till exempel Mats, Felicia, Frida och Hallgren) som alla hade kunnat klämma ut en novell i sömnen, vem vet hur deras romaner skulle se ut? Och självklart vilka andra som skulle vara intresserade.
Jag har en känsla av detta kommer bli en mycket ensam och frustrerande resa. Men en resa färd av färdas, nonetheless.
Etiketter: JTAJSSEB
¶ 12:05
