Jag behöver ingen
Jag sitter på caféet och är rasande. Det är sista dagen på bokmässan och jag tänkte fira med en bit cheesecake som jag spanat in varje lunch de senaste dagarna men den är skitäcklig och kycklingröran till bakpotatisen är skitäcklig. Jag har läst Bodil Malmsten under rasterna för när jag läser henne känns skrivandet så okomplicerat. Man behöver bara en lätt hand och en näsa för gestaltning. När jag skriver känns det ofta kvävande, som om satserna blir för invecklade och dessa jävla kommatecken som infekterar dom mest enstaviga meningar.
Bodil skriver rakt och utan krusiduller, men inte för den sakens skull inträngande eller bedövande.
Jag är rasande. Cheesecaken är äcklig och boken håller på att ta slut och jag är mycket, mycket trött. Jag suckar högt och vrider och vänder på mig där jag sitter på den klistriga läderstolen. Jag tillåter mig själv vara rasande för Bodil är ständigt rasande eller lycklig och jag tänker att om jag också var 50 fyllda och boende i Frankrike hade jag gått fram till tjejen i kassan som jag handlat av fyra dagar i rad (som är kusligt lik en lågstadiekompis storasyster) och skällt ut henne och hennes kök för att jag inte fått något värt dom 90 kronor jag betalat för min söndagslunch, min sista lunch under mässan.
Till slut finns det inget kvar att göra utom att läsa och med starka känslor som rör runt inuti läser jag om självklara madame C som varje dag stannar utanför Bodils trädgård och samtalar.
När jag frågar madame C vid ett senare tillfälle och utan att på något sätt be om hjälp, om hon har någon teori om varför monsieur Godot inte kommer när han ändå har tid, svarar hon:
"Tid har alla utom de döda.
Det är inte tiden det handlar om utan relationen. Man måste vara två för att vänta, chère madame. En som väntar och en som inte kommer. Èvidemment."
Så nu vet jag vad jag borde ha vetat när jag vid elva och ett halvt års ålder inledde min livslånga väntan på män och jag blir mycket, mycket trött.
Jag fortsätter att vara rasande hela dan, det sjunger i bakhuvudet, det är något som kliar och det spritter i fingrarna men det är okej för det är bara jag och mitt eget och jag behöver ingen annan.
Jessica om nya rosa epilatorn (Gästblogg)
För ett par dagar sedan köpte jag en epilator (min första). En
Philips satinelle ice (Det där ice låter jävligt fancy, som att epilatorn har nån funktion som kyler huden innan så att det inte gör ett smack ont, men det är en liten jävla fryskudde som man lägger i en säskild vante och använder för att kyla på gamla isbitsviset. Denna kudde och handske gör att min fantastiska epilator var dubbelt så dyr som alla andra).
Jag provade den snart på benen, fastän mina hår inte var så långa ännu, och jorå, de försvann faktiskt riktigt bra, och det gjorde inte hälften så ont som jag trodde. Smärtan var liksom över på en halv sekund.
Idag ska jag prova armhålorna har jag tänkt. På onsdag är det skolfotografering, och då gäller det att ha
vackra armhålor utan hår och utan rakfinnar (och uppenbarligen med rätt deo).
Ja just det - Linda kanske har manliga läsare, och då kanske det är bra om jag berättar vad en epilator är.
Jo förstår ni, män, att en epilator är inget fancy ord för rakaparat, även om den ser ut som en. Nääe, ser du, en epilator, det är en aparat som har utseendet hos en rakaparat (fast kanske rosa då, eftersom det är för tjejer) men funktionen hos tusen pincetter.
En jättesnabbt roterande rulle med små grejer på som börjar som en triangel (i vilken håret fångas upp) och sedan går över till två paralella streck (mellan vilka håret fastnar, och rotationen i rullen får håret att dras ut).
Detta upptäckte jag nyss, när jag undersökte dess utseende för att förklara funktionen, och därmed blev jag litet lugnare. jag har nämligen varit rätt att ta epilatorn för nära huden, och på så sätt skada mig, men det verkar inte lika lätt längre : )
Hursomhelst. Iochmed att epilatorn drar ut håren, så gör det ondare än att raka sig (ni som har flickvänner kanske vet hur det känns när hon plockar hårstrån från ryggen på er med sin ögonbrynspincett?) men då hårsäcken far med, så tar det längre tid för håren att växa ut igen.
När man rakar sig regelbundet kommer ju utväxten fortare och fortare, och blir grövre och grövre.
Sån't vill inte jag veta av, och därför använder jag rakhyvel så lite som möjligt, och försöker med alternativa metoder (i form av hårborttagningsgel och sådär) där det tillåts (och ibland där det inte tillåts också. "Vad kan det göra att jag kletar en kräm som får benhår att lossna i armhålan också" typ.
Var vill jag komma med det här?
Varför berättar jag om en epilator?
Jag får väl slänga in Lindas svar på alla mina frågor: "För att Jessica är cp".
(här vill jag slänga in en varning, för när jag inte vet var jag vill komma så brukar jag landa off topic och skriva i evigheter om ingenting)
Iallafall. Än så länge är min erfarenhet av epilator att man blir fantastiskt len, men det kostar i smärta. Men det är fanimej prisvärt.
(Är det en bra avrundning tro? Eller har jag missat hela min poäng? Hade jag någon poäng? Ville jag säga något över huvud taget?)
Såhär ungefär, mer eller mindre liksom, blir mina inlägg på min blogg också alltsomoftast. jag börjar berätta om något, och så glider jag in på ett sidospår, och så hittar jag inte tillbaka. Ett inlägg om socialbidrag kan jag avsluta med vilken färg jag målade på tånaglarna igår.
Jaja. Fortsätt läsa Lindas blogg (jag missar aldrig ett inlägg ;) )
//Jessica
edit: Självklart är det roten, och inte hårsäcken som slits med : )
Det känns som att jag aldrig skriver längre på blawgen. Det är antagligen för att allt jag skriver blir bajs, speciellt det jag håller på med hemma. Så jag langar ännu en länk, en
oldie but goodie.
Hon är väl grym helt enkelt
Jag kan inte kolla på Idol själv, det finns ingen point för jag byter ändå bara kanal för det blir för jobbigt. Men så råkade jag zappa in när det faktiskt var en bra deltagare, och av nån anledning kan jag inte sluta lyssna på
hennes audition tape. Som en blandning mellan Janis Joplin och Ane Brun.
Senare: aa länken verkar inte funka. Hon heter Amanda Jensen iaf. Hej med dig.
I was so afraid of the night
Jag gillar inte att citera hela låttexter. Det är ingen som orkar läsa en hel text, eller längre dikt så man får cutta en bit man gillar för att få folks uppmärksamhet till stycket. Om man har tur gillar någon den och lyssnar på hela låten eller läser hela dikten och kanske förstår det där storslagna som man försöker förmedla. Men när jag skulle välja vilken del av "You are my sister" med Antony And The Johnsons kunde jag liksom inte välja. Allt är lika bra. Speciellt när man har en syrra man älskar och hade kunnat skriva låten till rakt av. Så läs den om du vill, ge den en chans - men jag vet inte om jag hade gjort det själv.
You are my sister, we were born
So innocent, so full of need
There were times we were friends but times I was so cruel
Each night I'd ask for you to watch me as I sleep
I was so afraid of the night
You seemed to move through the places that I feared
You lived inside my world so softly
Protected only by the kindness of your nature
You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
We felt so differently then
So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories
But there's nothing left to gain from remembering
Faces and worlds that no one else will ever know
You are my sister
And I love you
May all of your dreams come true
I want this for you
They're gonna come true
Aaah har precis kommit vinnande ur i ett budkrig på tradera. MAN!! Nu FÖRSTÅR jag äntligen tradera/ebay/blockethetsen. Intense!!