måndag, augusti 27, 2007
Kärlekens Historia
Leopold Gursky började dö den 18 augusti 1920.
Han dog när han lärde sig gå.
Han dog när han stod vid svarta tavlan.
Och en gång också när han bar en tung bricka.
Han dog när övade nya sätt att skriva sitt namn.
När han öppnade ett fönster.
¶ 00:19 
När vi var i Grekland läste vi otroliga mängder böcker. Varenda dag på stranden och på eftermiddagen när vi duschat och käkat nutellamacka, innan vi gick ut och åt middag. Jag hade köpt massa på Pocket Shop, vissa var bra och andra tråkiga medan en slog an sådär som man föreställer sig att en frontalkrock med en lastbil i 120 km/h ska göra. Man börjar läsa en mening, man kommer av sig och sätter sig upp, försöker igen. Tar sats. För någon du aldrig träffat och som bor på andra sidan jordklotet har skrivit ned precis det där du känt hela livet, det där som du bär med dig och gnager ditt bakhuvud. Du sätter dig upp. Av oväntad igenkänning.
På kvällen kom vi in på ämnet.
”Det kommer bli den här jävla magen som tar död på mig en vacker dag” mumlade hon mellan kramperna.
Jag hade bryggt te och gjort fruktsallad fast det var sent på natten, men det verkade rätt sak att göra, för att lugna nerverna. Något fast att vila händerna på.
”Jag bara vet det, man vet sånt.” fortsatte hon och vred sig bland dom svettiga lakanen.
Jag åt lite av äpplet. Det var alldeles surt och hade börjat gulna.
”Det är hjärtat jag kommer dö av.” svarade jag.
Jag bara vet det, man vet sånt.
På kvällen kom vi in på ämnet.
”Det kommer bli den här jävla magen som tar död på mig en vacker dag” mumlade hon mellan kramperna.
Jag hade bryggt te och gjort fruktsallad fast det var sent på natten, men det verkade rätt sak att göra, för att lugna nerverna. Något fast att vila händerna på.
”Jag bara vet det, man vet sånt.” fortsatte hon och vred sig bland dom svettiga lakanen.
Jag åt lite av äpplet. Det var alldeles surt och hade börjat gulna.
”Det är hjärtat jag kommer dö av.” svarade jag.
Jag bara vet det, man vet sånt.
Leopold Gursky började dö den 18 augusti 1920.
Han dog när han lärde sig gå.
Han dog när han stod vid svarta tavlan.
Och en gång också när han bar en tung bricka.
Han dog när övade nya sätt att skriva sitt namn.
När han öppnade ett fönster.
