Att rätta sig i ledet
Vi ser på Johan Rheborg och han byggt ett helt nummer på hur olika kvinnor och män är. Kvinnor tänker med höger hjärnhalva, den kreativa sidan, män med den vänstra, den logiska och linjära. Vi kan aldrig mötas i mitten, vi kommer aldrig få jämvikt mellan de två. Kvinnor är för komplicerade, för känslosamma. När dom är ledsna tröstäter dom glass och gråter och talar ut med kompisarna, män går till Elgiganten och köper nya prylar och dricker öl.
Män är till naturen mera beskyddande och starka än kvinnor säger kvinnan i förarsätet, det är naturen och den kan vi göra något åt.
Vi är inga offer som kvinnor, näe just det. Vi är bara offer om vi ser oss som offer säger kvinnan bakom mig i baksätet.
Jag tänker ofta på hur vi ser saker ur ett väldigt snålt perspektiv. Över hela världen är alla riktiga förebilder män och de flesta kvinnor hanterar dom som dom hanterar sina pappor, med små retsamma leende och undergiven hållning. Men egentligen är vi bara organismer på en sjudande planet och att vi tillskriver oss själva egenskaper på grund av vårat kön är inte bara skrattretande, det är smicker. Vad vill du helst vara, en logisk, linjär och beskyddande varelse eller en kreativ, känslosam och komplicerad? Du får aldrig vara båda, vi kan aldrig nå jämvikt.
Det är bara det att varje gång som någon drar en linje mellan mitt kön och det andra så är det jag som blir kvar med dom negativa attributen. Kvinnor tänker för mycket, kivnnor är känslosamma och röriga, går knappt att förstå, mjuka och snälla, kan aldrig ta beslut, passar inte som ledare, kvinnor är inte normen. Och dom som inte rättar sig i ledet är störiga, gapiga och hamnar i ett gränsland där man inte ens kategoriseras som kvinna. Kvinnor kan inte bara sitta framför teven och dricka öl, det ska alltid plockas och vridas och vändas och ältas.
Det är såna som du, Linda, som gör kvinnor till offer för du tillskriver oss det, du tänker att du är ett offer och då blir du ett offer. Jag ser mig inte som ett offer för jag tycker inte att jag är det och då är jag inte det säger kvinnan i baksätet.
Problemet är väl detta: Varför beter du dig som ett offer då? Varför rättar du dig i ledet och tar hand om ett helt hem och barn och diskar och städar och plockar och somnar varje kväll och nöjd över att vara Kvinna? Man är ett offer när man beter sig som ett offer och vilka ursäkter du använder för att stålsätta dig spelar ingen roll.