Navid Modiri
Kompisar hur länge har ni vetat utan att berätta?! Känns som att jag är den sista på jorden att få veta att Navid Modiri ska ta över Filmkrönikan med Reuter. Jag sa ju att jag skulle berätta om Navid, och nu jävlar brinner det i knutarna innan han blir en överexponerad svthora.
När jag började på gymnasiet var det en kille som alla lärare hela tiden snackade om. Dom tog upp honom som exempel på IT/Mediaelever Som Lyckats Breaka I Mediavärlden. Var det inte Lisa som pratade sig varm om hans radioskillz så var det Niklas som blev alldeles rosig när han berättade för Kreativt Skrivandegruppen om hur lärarEgil sett att Navid skolkat och loggade in på sourze.se och bustade hans ass.
Men även utanför skolan började jag stöta på hans fotspår - en av mina tidigare favoritbloggare diggade hans musik, jag lyckades alltid catcha när han hostade Frank och Författarskolan (det var på tidiga fredagskvällar så jag antar att jag inte hade ngt liv i tvåan) och Moa sökte till folkhögskolan där han gått, N hade flörtat med honom i SVT-huset och Silverfisken älskade hans blogg. Jag upptäckte hans alster lite överallt, i den där PKtidningen Glöd och Färdlektyr. Hans musik sökte sig in i min dator och min mp3, han delade ut priser på filmfestivalen på Draken som våran klass deltagit i.
Så han blev liksom min grej.
Sen så träffade jag honom.
Han kom in till butiken, det var i juletider och jag bara hoppade på honom. Och som vanligt när det gåller såna möten var han pytteliten. Och hårig. Men trevlig. Han köpte mitt favoritpaket till sin kompis.