Harajuku girls
Jag såg två rejvare/Hello Kittytjejer på Mölndals Bro idag från bussen. Jag tittade på dom länge och jag tänkte att dom var så fina. Dom såg inte sådär emoledsna och osäkra ut som många nischade tjejer i högstadiet gärna gör, du vet luvan på munkjackan nerdragen djupt i pannan, tittandes under lugg med våta ögon och med krumma ryggar. Dom såg bara glada och nöjda ut, satt på bänkarna ovanför motorvägen och käkade godis från Hemköp med sina Curemunnar och njöt av solen. Även fast det nog var alldeles för varmt med artonhåls Martens, lacklinnen och munkisar med såna där långa rejvluvor och ärmar.
Jag bara satt där som värsta kärringen och tänkte fan vad fina ni är tjejer. Inte på ett sånt där nedlåtande sätt, som när man ser en gullig Downsbebis, utan på riktigt. Dom utstrålade något vackert, och det var så fint att se några som verkade vara så tillfredsställda. Glad att dom inte tittade åt mitt håll får då hade jag fan vinkat eller lett på ett sånt där milt, skitläskigt pingstkyrkanvis.