onsdag, mars 28, 2007
Mina händer luktar bebis
Min syrra har alltid varit den som alla småkids gillat. Hon har alltid blivit överfallen av de otaliga norrländska småkusinerna på släktkalasen, det är hon som Hannes alltid lekt bäst med och det är i hennes famn alla bebisar somnat sött och hos mig dom har gallskrikit och spjärnat emot.
Detta har fått mig att inte gilla barn. Förutom Hannes såklart. Jag blev en sån som sa "neee fast barn är helt enkelt inte min grej." Som inte ser kids som ett alternativ i framtiden.
Men så fick N på jobbet barn. En liten löjligt vacker Selma. Med lååånga ögonfransar och uppnäsa. Jag och Selma träffades första gången på Fröken Olssons Café. Hon satt i N:s knä och skrattade så hon kiknade, spydde och grät omvartannat. Och till min extremt jättestora cpförvåning kunde jag inte titta åt något annat håll. Min uppmärksamhet var helt och hållet fäst vid henne och inte ett ord N sa kan jag komma ihåg. Jag började inse att jag var uppöveröronen förälskad i en bebis. För första gången. När Hannes var liten var jag också liten, jag var typ tio. Men nu när puberten är över och man börjar bli vuxen (Jag antar att man är vuxen när man fyllt tjugofem. Det låter rimligt) är det helt andra känslor som övermannar en när man blir kär i en bebis. Man vill äga henne, man vill ha en egen. Det var omöjligt att battla dom instinkterna när jag satt där på caféet. Det var bara att låta dom skölja över mig som en varm bris, en soluppvärmd våg, en doft av nybakta bullar osv.
Selma hänger med N lite överallt. Bland annat på personalmötet idag. Hon låg på en filt och flörtade och jag kan inte göra annat än att falla handlöst för henne. Igen.
¶ 22:56 Detta har fått mig att inte gilla barn. Förutom Hannes såklart. Jag blev en sån som sa "neee fast barn är helt enkelt inte min grej." Som inte ser kids som ett alternativ i framtiden.
Men så fick N på jobbet barn. En liten löjligt vacker Selma. Med lååånga ögonfransar och uppnäsa. Jag och Selma träffades första gången på Fröken Olssons Café. Hon satt i N:s knä och skrattade så hon kiknade, spydde och grät omvartannat. Och till min extremt jättestora cpförvåning kunde jag inte titta åt något annat håll. Min uppmärksamhet var helt och hållet fäst vid henne och inte ett ord N sa kan jag komma ihåg. Jag började inse att jag var uppöveröronen förälskad i en bebis. För första gången. När Hannes var liten var jag också liten, jag var typ tio. Men nu när puberten är över och man börjar bli vuxen (Jag antar att man är vuxen när man fyllt tjugofem. Det låter rimligt) är det helt andra känslor som övermannar en när man blir kär i en bebis. Man vill äga henne, man vill ha en egen. Det var omöjligt att battla dom instinkterna när jag satt där på caféet. Det var bara att låta dom skölja över mig som en varm bris, en soluppvärmd våg, en doft av nybakta bullar osv.
Selma hänger med N lite överallt. Bland annat på personalmötet idag. Hon låg på en filt och flörtade och jag kan inte göra annat än att falla handlöst för henne. Igen.
Comments:
<< Home
Men bäbisar är ju ändå till för att vi ska bli kära i dem, för då skaffar vi egna, och så lever rasen vidare...
Jojo, men sakta i backarna lite va! Remember, allting har sin tid. Och, den som väntar på något gott. all the love linda...
Skicka en kommentar
# posted by 
: 08:52
: 08:52<< Home
