onsdag, mars 21, 2007
How not to sell products
Jag kom och tänka på den där hemska säljarmänniskan på NK, efter att en kvinna som brukar handla av mig på jobbet sa att jag var duktigt att sälja. Visst försöker jag vara framåt och säljande på jobbet, men mest så kör jag på att vara trevlig och lyssna på kunden. Hence the following story:
Jag brukar inte handla på NK, not my kind of hood. Men i julklapp från jobbet fick vi presentkort där och jag tänkte att då passar jag på att köpa ett rött läppstift till nyår. På nyår åker jag in till stan, helt osminkad och i mysbrallsen mind you, och går in på NK och börjar browsa bland sminkdiskarna. Blir påhoppad av en översminkad, pinnsmal pagekvinna som genast börja sälja järnet på ett jävligt gåpåigt sätt. Jag berättar att jag letar efter ett knallrött läppstift, i en varm ton och gärna från Chanel. Hon plockar fram ett från Shiseido i en blåröd nyans (säger att en varm röd färg hade fått mig att se rosa ut) och börjar applicera det på mig helt brutalt. Hon tittar länge på mina läppar och säger sedan, på ett mkt oartigt sätt "du har EXTREMT torra läppar!".
Jag borde ha sagt din mamma, pimpslapat henne och dragit därifrån.
Nej, jag borde ha sagt "Tack för hjälpen, men jag klarar mig själv" eller "Jaså du tycker det" och stirrat henne stint i ögonen. Jag har inte torra läppar, faktiskt inte. Men det är inte vad jag vill komma till. Klart säljarmänniskan säger att jag har torra läppar så hon kan visa mig en perfekt moisturizer. Men det var sättet hon sa det på. Hon uppfyllde liksom alla kriterier för varför jag inte hänger på NK efter varje löning. Men vänta det blir bättre.
SÅKLART säger jag "jag vet" lite ynkligt och slickar mig - i ren reflex - om läpparna. Jag svär, hon hade kunnat slå mig på fingrarna, men hon nöjer sig med att säga "så där får du inte göra, saltet i din saliv torkar ut dina stackars läppar ännu mer." Sen så fortsätter hon applicera det blåröda läppstiftet och när jag tittar mig i spegeln ser jag ut som en clown för att säljarkvinnan målat utanför. Jag säger tack, jag ska fortsätta kolla runt och halvrusar bort till Chaneldisken där en 50+ tant med stelsprayat hår och kråksparkar direkt fattar vad jag menar med "hej jag vill ha ett knallrött läppstift i en varm färg som sitter länge" och hon plockar fram ett knallrött läppstift i en varm ton, berättar att det är longlasting. Hon kommenterar inte mina läppar, eller berättar för mig vad jag får eller inte göra, hon önskar mig t o m gott nytt år när jag betalar mina 230 spänn, vi ler mot varandra och jag går därifrån. It doesn't take much, people.
¶ 23:23 Jag brukar inte handla på NK, not my kind of hood. Men i julklapp från jobbet fick vi presentkort där och jag tänkte att då passar jag på att köpa ett rött läppstift till nyår. På nyår åker jag in till stan, helt osminkad och i mysbrallsen mind you, och går in på NK och börjar browsa bland sminkdiskarna. Blir påhoppad av en översminkad, pinnsmal pagekvinna som genast börja sälja järnet på ett jävligt gåpåigt sätt. Jag berättar att jag letar efter ett knallrött läppstift, i en varm ton och gärna från Chanel. Hon plockar fram ett från Shiseido i en blåröd nyans (säger att en varm röd färg hade fått mig att se rosa ut) och börjar applicera det på mig helt brutalt. Hon tittar länge på mina läppar och säger sedan, på ett mkt oartigt sätt "du har EXTREMT torra läppar!".
Jag borde ha sagt din mamma, pimpslapat henne och dragit därifrån.
Nej, jag borde ha sagt "Tack för hjälpen, men jag klarar mig själv" eller "Jaså du tycker det" och stirrat henne stint i ögonen. Jag har inte torra läppar, faktiskt inte. Men det är inte vad jag vill komma till. Klart säljarmänniskan säger att jag har torra läppar så hon kan visa mig en perfekt moisturizer. Men det var sättet hon sa det på. Hon uppfyllde liksom alla kriterier för varför jag inte hänger på NK efter varje löning. Men vänta det blir bättre.
SÅKLART säger jag "jag vet" lite ynkligt och slickar mig - i ren reflex - om läpparna. Jag svär, hon hade kunnat slå mig på fingrarna, men hon nöjer sig med att säga "så där får du inte göra, saltet i din saliv torkar ut dina stackars läppar ännu mer." Sen så fortsätter hon applicera det blåröda läppstiftet och när jag tittar mig i spegeln ser jag ut som en clown för att säljarkvinnan målat utanför. Jag säger tack, jag ska fortsätta kolla runt och halvrusar bort till Chaneldisken där en 50+ tant med stelsprayat hår och kråksparkar direkt fattar vad jag menar med "hej jag vill ha ett knallrött läppstift i en varm färg som sitter länge" och hon plockar fram ett knallrött läppstift i en varm ton, berättar att det är longlasting. Hon kommenterar inte mina läppar, eller berättar för mig vad jag får eller inte göra, hon önskar mig t o m gott nytt år när jag betalar mina 230 spänn, vi ler mot varandra och jag går därifrån. It doesn't take much, people.
Comments:
<< Home
Haha! Vilken människa! Typ: "Jaha? Och du har jävligt oproportionerlig häck!"
Och vet du vad jag hade gjort om jag varit kaxig nog och hon sagt att jag inte fick slicka mig om läpparna?
Antingen torkat mig med handen, och dragit den röda, saliviga geggan över hennes kind, eller också säga att "du, mitt saliv är garanterat inte hälften så salt som ditt, för jag äter inte dolme till frukost för att få behålla jobbet - FITTKOSSA!"
Skicka en kommentar
Och vet du vad jag hade gjort om jag varit kaxig nog och hon sagt att jag inte fick slicka mig om läpparna?
Antingen torkat mig med handen, och dragit den röda, saliviga geggan över hennes kind, eller också säga att "du, mitt saliv är garanterat inte hälften så salt som ditt, för jag äter inte dolme till frukost för att få behålla jobbet - FITTKOSSA!"
<< Home
