Satt uppe alldeles för länge igårnatt, kollade South Park och skrev. Somnade till slut, och klockan åtta SKRIKER min mobil (Min mobil brölar verkligen. Som en älg. Helt seriöst. Älgbröl.) och M från jobbet är sjuk och ringer och undrar om jag ville jobba. Klart jag vill, så det är bara att gå upp, och cykla iväg mot tåget. Grejen är att åttatimmarsdagarna gör mig verkligen HELT SLUT. Så löjligt. Typ som i början av ettan när jag och Frida sov middag i flera timmar, åt middag och sedan gick och la oss vid nio för vi var SÅ TRÖTTA. Så nu sitter jag här, kollar YouTube såklart, även om jag hade haft några vänner hade jag aldrig ORKAT vara social, jag bara sitter här vid laptopen, lyssnar på Marit Bergmans nya och är knappt social med msn istället. Imorn är det partaj hos Christina i Olskroken, love her. Men innan dess ännu mera jobb.