Elina
Jag känner många sjyssta människor. Men bara två - nej tre - riktigt GODA människor. Du vet såna där arketyper som bara förekommer i Disneyfilmern, såna som faktiskt kan hitta något gott i varje människa de möter och som sprider kärlek. En av dem är Elina. Elina är verkligen en av de varmaste, mest omtänksama tjejer jag mött. Vi gick i samma klass i gymnasiet och om man kände sig nere eller ful så hade hon en nästan övernaturlig förmåga att känna av det och langa en fin, ärlig kommentar om hur grym man hade varit på senaste redovisningen eller hur snygg man var i håret den dagen.
Grejen med Elina är att man kan inte låta bli att inte vilja vara hennes bästis. Man skulle liksom vara så lycklig då, alltid omtyckt och tack vare all den kärlek människan ger en kan man ge andra av den också. Det finns inget falskt över Elina. De sakerna hon säger vet man att hon faktiskt tycker. Man kan liksom se framför sig hur hon sitter och kollar i skolkatalogen med sina polare och säger snälla saker om en fastän man inte är där. Jag träffade henne idag på centralen och liksom slogs av allt det där som jag hade glömt av lite om henne.
Fast hon har ju lite läskiga sidor också. Hon kommer överens med vem som helst, alltså verkligen VEM SOM HELST. (Det är väl egentligen är mycket positiv egenskap, men på av nån jävla anledning blir jag livrädd för folk som bara kan läsa av människor och är sociala genier.) Alltså det här stycket var tänkt som en liten uppräkning av mindre bra saker om henne, bara för att verkligen ge tyngd till de bra sakerna jag har sagt. Men jag kommer fan inte på något mer. Seriöst inget mer.
Jag önskar att alla människor kunde ha en Elina i sin närhet. (Speciellt under cpjobbiga gymnasietiden.) Då skulle man alltid gå omkring med litet leende på läpparna, alla skulle alltid gå omkring nykramade och sträcka på sig lite extra för man liksom visste att någon tycker om en för vem man är.
Vänta nu, jag kom på en dålig grej. Hon gillar Red Hot Chilli Peppars. Fy fan alltså.