fredag, september 01, 2006
But I just had to write this song about the endless summer nights
Marit, marit, marit. Jag skulle också vilja vara en musiker, en sån som har en ung fanbas som lyssnar sönder låtarna och växer upp ihop till dem. När jag föll handlöst för dig var jag sexton år och sökte desperat efter en identitet. Jag försökte vara lite estetig, mitt eget privata uppror - haha det var mera som en tyst protest som ingen uppfattade - mot det är påtvingade märkesgrejen på mitt gymnasium (som jag kört med ett halvår tidigare.) Vad passade inte bättre än att lyssna på Marit Bergman? Jag försökte med Broder Daniel, men goddamit jag pallade inte med dem och det gör jag fortfarande inte.
¶ 00:04 
Marit, marit, marit. Jag skulle också vilja vara en musiker, en sån som har en ung fanbas som lyssnar sönder låtarna och växer upp ihop till dem. När jag föll handlöst för dig var jag sexton år och sökte desperat efter en identitet. Jag försökte vara lite estetig, mitt eget privata uppror - haha det var mera som en tyst protest som ingen uppfattade - mot det är påtvingade märkesgrejen på mitt gymnasium (som jag kört med ett halvår tidigare.) Vad passade inte bättre än att lyssna på Marit Bergman? Jag försökte med Broder Daniel, men goddamit jag pallade inte med dem och det gör jag fortfarande inte. Jag klippte håret flikigt kort, handlade mönstrade kläder på NoaNoa och Indiska för sommarjobbslönen (feriepraktik på Sahlgrenska) och lyssnade på Baby, Dry Your Eye. Hela tiden. I loved it. Det är något väldigt grundläggande pubertalt över det albumet. Det är låtar om att inte vilja känna sig själv när man är deppig, systerkärlek, förundran över att någon faktiskt vill bli ihop med en och underbara I Miss You som bara handlar om att sakna någon så jävla mycket att man nästan dör.
Jag kände omedelbar igenkänning och det har liksom aldrig försvunnit.
Det måste vara otroligt härligt att höra det från en massa poptjejer som skriver i din gästbok varje dag. Att veta att ens låtar har gjort skillnad och att folk har minnen till dem.
Mitt starkaste minne måste vara den där bussresan från Krokslätt efter nån randomfest hos Jessica. Det var sommar, klockan var fem på morgonen, jag lyssnade på skivan och livet var bara så fint. Det var så härligt att vara ung, att sväva mellan att vara full och bakis och att bo hemma i sitt rum och lyssna högt på skivor liksom för att visa upp sig och skrika på syrran och bli tvingad att gå ut med hunden varenda jävla kväll och att ha sommarlov och att ha vänner som bor ensamma och att vara neurotisk och obessive och så himla kär att man trodde att man skulle DÖ om man inte fångade hans blick varje dag och man var övertygad om att den där killen faktiskt skulle ta kontakt med en en dag bara sådär och man låg på sin säng och bara kände Håkan Hellström i varenda fiber av sin kropp när han sjunger jag ligger på sängen/ och tänker: "tänk på mig" och bara sova tre timmar per natt för att man pluggar på nätterna för på dagarna tittar man på Vänner och vara arg hela tiden och att inte vilja bli förstådd.
Marit, du är fan tonårsangst för mig. Fast på ett bra sätt.
Comments:
<< Home
Fan vad underbart! Internet igång, sovmorgon, té... Åså du...
Jag älskar att läsa när du skriver om dig själv. Det blir alltid som en liten novell... En sån där som man viill läsa igen, bara för att den var så mysig : )
Skicka en kommentar
Jag älskar att läsa när du skriver om dig själv. Det blir alltid som en liten novell... En sån där som man viill läsa igen, bara för att den var så mysig : )
<< Home
