Jag vaknade imorse med igenklibbade ögon, näsa täppt upp till tinningarna och ett öppet, svidande sår inuti halsen. Jag låg och läste i nån timme sen höll jag på att dö av syrebrist i mitt pyttelilla rum och blodsockerlow.
Steg upp och knäna gnisslade och det bultade så hårt i tinningarna att det måste ha synts, så där som halspulsen syns på däckade folk. Jag tog fram två polarknäcke från skafferiet och när den ena bröts i fyra perfekta delar under tyngden av smörkniven började jag gråta och jag åt delarna direkt vid köksbänken och skrapade smör direkt från paketet, som tacochips och köttfärs. Det enda jag kunde jag tänka på var "Jaså det är en sån här dag idag."