En inte så speciell låt
(Ler lite, så där fånigt som man hade asgarvat åt om någon filmat en och visat det för en. Låten.
Den är inte speciell. Egentligen, inte för mig. Men känner ändå en spetsig känsla, bakom naveln. Blir sådär förväntasfull som alla antagligen blir när dom hör den, väntar på point of no return som kommer efter några minuter.
Tänker på åttan och mina ljusa jeans och fil med havrefras och sena franskalektioner som tillät en att kolla på VH1 till kvart i tio.
Tänker på pannsvett och överdimensionerade känslor och glädjetårar och ett nyköpt glas ljummen fanta som kan vara det godaste jag nånsin smakat efter att ha köat i fem timmar utanför Ullevi. Att jag knappt kunde texten, men ändå sjöng med publikhavet i allsången som fortfarande pågår.
Tänker på yrsel och nervositet och mössan mössan mössan som borde betyda mer men som inte blev så symbolisk som jag trodde. På en nedsläckt gympasal med hundratals bord för hundratals elever och knutar i kroppen och exploderande glädje och fyverkeribomber och på allsången. Som alla kan. Utan att ens ha hört låten.)