fredag, maj 26, 2006
Varför jag älskar Lemony Snicket
Kapitel tre
http://www.lemonysnicket.com/
¶ 19:54 
"De föräldralösa barnen Baudelaire följde efter farbror Monty fram till den övertäckta buren och med en flott gest – order ’gest’ betyder här ’en svepande rörelse, ofta använd vid uppvisningar’ – ryckte han tygskynket från buren. Inuti den fanns en stor, svart orm, mörk som en kolgruva och tjock som ett avloppsrör. Den tittade rakt på barnen med glänsande gröna ögon. När tyget var borta från buren började ormen ringla upp sig och slingra runt i sitt hem.
’Eftersom det var jag som upptäckte den’, sade farbror Monty, ’är det jag som får lov att döpa den.’
’Vad kallar ni den?’ frågade Violet.
’Den Otroligt dödliga huggormen’, svarade farbror Monty, och i det ögonblicket inträffade någonting som jag vet kommer att intressera dig. Med en snärt av svansen hakade ormen upp dörren till buren och slingrade ut på bordet, och innan farbror Monty eller något av de föräldralösa barnen Baudelaire ens hann säga ett ord öppnade den munnen och bet Sunny rätt i hakan.
’Eftersom det var jag som upptäckte den’, sade farbror Monty, ’är det jag som får lov att döpa den.’
’Vad kallar ni den?’ frågade Violet.
’Den Otroligt dödliga huggormen’, svarade farbror Monty, och i det ögonblicket inträffade någonting som jag vet kommer att intressera dig. Med en snärt av svansen hakade ormen upp dörren till buren och slingrade ut på bordet, och innan farbror Monty eller något av de föräldralösa barnen Baudelaire ens hann säga ett ord öppnade den munnen och bet Sunny rätt i hakan.
Kapitel tre
Jag är hemskt, hemskt ledsen över att låta dig sväva i ovisshet på det här viset, men när jag satt och skrev på berättelsen om de föräldralösa barnen Baudelaire råkade jag titta på klockan och insåg att jag höll på att komma för sent till en formell middagsbjudning hemma hos en god vän till mig, en madame diLustro. Madame diLustro är en god vän, en utmärkt detektiv och en förnämlig kock, men hon blir fullständigt ursinnig om man kommer ens fem minuter senare än vad som står angivet på inbjudningskortet, så som ni förstår blev jag helt enkelt tvungen att rusa iväg. I slutet av förra kapitlet måste du ha trott att Sunny dog, att det var det förfärliga som hände barnen Baudelaire hemma hos farbror Monty, men jag lovar dig att Sunny överlevde åtminstone just den händelsen. Tragiskt nog är det farbror Monty som kommer att dö, men inte än. "
http://www.lemonysnicket.com/
¶ 19:54
