Lyssnar på: Hunter med Björk
Ämnar: Skriva bakgrund till Kubarevolutionen samt fika med släkten som kommer (yes once again) om typ fem minuter. Kuba får vänta tills efteråt.
Humör: Tacksam

Jag började skriva dagbok i mitten av högstadiet. Det var ungefär då jag fick min första stora ålderskris (allt det andra var småpotatis jämfört med ångesten jag fick när jag upptäckte att jag faktiskt var på väg att bli vuxen) och insåg att livet var förgängligt och gled genom fingrarna och att allt till slut glömdes bort. Dagligen skrev jag en anteckning, oftast med en redogörelse över vad som hänt och kanske inte nödvändigtvis hur jag kände mig. Det tog något år innan jag insåg att det var roligare och viktigare att skriva om känslor. Så nu har jag åtminstone tio fulla anteckningsböcker fyllda med angst angst angst. (Kanske kan man göra en Linda Skugge med dom? När jag blir stenrik författare och får möjlighet att släppa sånt för att fansen cravar det förstås.)

Iaf. Dagbok. Det är först nu, typ fem år senare som jag börjat bläddrat lite igenom böckerna. Och fått den största dosen av tonårsangst på länge. Ett litet smakprov från den nuvarande vita dagboken med paparizzishots av Garbo fastklistrat på framsidan. (från i höstas)

ORKA MED SÅNT! Orka vara ung och orka lyssna på fucking Kent
och Håkan Hellström på väg från en utekväll med polarna där man känner sig mer
ensam än med vänner, orka gå längs Avenyn varje jävla lördag och höra gråt,
känna basen i kullerstenarna, känna lukten av färska spyor, orka höra ihåliga
sirener och förtvivlade Tigertjejer med mascara längs med kinderna som
panikartat skriker i en mobil. Orka med att vara helt slut och trött på skiten
och undra om man är en enda som har ASTRÅKIGT inne på PC. Orka vara intresserad
av andras bekanta, orka gå till jävla McDonalds varannan helg och stressa ihjäl
sig och få så ont i ryggslutet att man inte kan stå rakt, orka åka till gymmet
och ORKA sitta på bussen tre timmar om dagen orka fejka fejka fejka leenden och
orka låtstas vara intresserad av världen när allt man vill är att sova sova sova
i en varm säng med förlåtande lakan alternativt stirra in i toalettspegeln och
skärskåda varenda millimeter av sitt ansikte. Orka göra sig fin det är fucking
pärlor för svin orka få sig att tro att någon av de idioterna man stött på
faktiskt är VÄRD ens kyssar, orka gå på dejter med folk man
tycker är motbjudande, orka att aldrig riktigt kunna vara ifred, orka undra
över om man är knäpp för att man har hatat gymnasiet.
orka.

Problemet med att vara ung är att man aldrig kommer över sig själv.