Söndagsfrukostarna brukar gå ganska vilt till i det Börjessonska huset. Av någon anledning börjar jag, Sara o mamma alltid snacka politik. Jag och Sara är typ samma typ, miljö/socialdemokrater som sympatiserar med vänstern och FI. Mamma däremot, hon är fan all over the walls. Hon vägrar erkänna att Tina Rosenberg (du vet hon i FI som blev jagad av mediasverige för att hon uttryckte lite väl dramatiska queeråsikter) blev så uthängd av media på grund av att hon var kvinna. Det är liksom en vedertagen sanning, som blir väldigt tydlig om man jämför med ministern Bosse Ringholm som sagt tusen grodor, eller han Jan O Karlsson som verkligen sagt olämpliga saker (han har iofs kallat Bush för "Den där jävla Texasgubben" vilket jag tycker är lite småkul). Dom två har visserligen fått medial uppmärksamhet, men verkligen inte i samma kaliber som Tina Rosenberg. Eller Gudrun Schyman eller Mona Sahlin.

Vi började prata om homosexuella och adoption och mamma är så jävla kraftigt kd va! Hon säger saker som "barn är ingen rättighet" "det krävs en kvinna och en man att göra barn av en anledning" "barnet kommer bli mobbat" osv.

Jag älskar min mamma av hela mitt hjärta, men hon är fan kd alltså.