Ibland undrar jag om saker händer bara för att jag ska kunna blogga om dem.

I lördags var det som kanske bekant utbildning för det nya jobbet i el stockholmo. Vi åkte X2000 upp härifrån och allt är fint fram tills lunch. Vi snackar om mineraloljor, konserveringsmedel och hudens uppbyggnad, väldigt intressant. Men så precis när käkat klart min laxpaj känner jag bara hur jag håller på att svimma. Sen så känns det som att jag ska spy. Så jag får spendera hela eftermiddagen med att antingen sitta vid toalettstolen, eller ligga på soffan i personalrummet. INTE OKEJ. Fy fan vad det var jobbigt, jag mådde verkligen redigt pissigt alltså. Sen skulle vi ju ta tunnelbana och sen tre timmars X2000 hem, och det var lätt den värsta tågresan i mitt liv. Den toppar lätt den förra ettan, tågresan hem från Småland typ 2000 när det var typ 27 grader utomhus och fönstren inte gick att öppna på tåget. Det var som en bastu, I am telling you, nån sa att det var 40 grader inne på tåget och det är inte omöjligt. Iaf, jag satt redo med en plastkasse och bara höll tillbaka en stenhård klump av spy som satt i mitten av halsen. Awful. Awful. Fyyy.

Sen när jag kom till centralen så kunde Jenny hämta mig. Jag har nog aldrig tyckt så mycket om någon tidigare. Efter vi åkt förbi Skövde med tåget så mådde jag lite bättre, så det var inte lika akut när vi kom till Göteborg, som tur var. Ingen spya i Jennys bil änna.

Så nu har jag liksom suttit här. Mått illa och känt mig svag. Gjort saker jag blivit tvungen till att göra. Gjort historia. Tackat nej till Bamboo. Skalat potatis. Sovit. Helt mesigt.