Där fick jag. Egentligen har svenska bkursen redan slutat. Men vi ska skriva en analys av valfritt verk från modernismen. Jag valde Kvinnor och Äppelträd av Moa Martinsson. Jag hade den stående i bokhyllan hemma, har inte hunnit med att läsa den, och har i ärlighetens namn inte varit såå sugen på den det senaste. Jag köpte den på second handen i Gnosjö i sommras. Jag köper alltid en massa böcker där, helst såna där gamla inbudna från femtiotalet. Har lyckats komma över en Viktor Rydbergsamling från 1899. På försatsbladet står det med sirlig skrivstil "Till Emma Olausson Vänligen till minne af 28/4 1900-26/4 1901 Einar Willers." Lite fräckt ändå? Duu sluta skratta... Äh du är ingen boknörd du kommer aldrig att fatta. Hursomhelst är Kvinnor och Äppelträd från 1954, så den är inte lika cool som Rydberg boken.
Iallfall.
Jag läste Kvinnor och Äppelträd i julas. Men nu, åtta veckor senare, när jag sätter mig ner för att skriva en analys kommer jag inte ihåg så vidare mycket. Så det är bara att läsa om. Jag har tidigare nämnt den kort på bloggen, den är väldigt vacker och vemodig, men så rå och brutal att jag blir illa till mods av den. Just nu håller jag på och läser Herkules Storverk av Agatha Christie, småmysiga deckarnoveller som visserligen är fullkomligt skitläskiga, men ändå trevliga att läsa. Blir inte helt sugen på smutsiga Kvinnor och Äppelträd faktiskt.  ¶ 19:37