en svulstig och stånkande prettoanalys Idag har jag inte gjort någonting. Jag har druckit massor av vaniljte med råsocker och honung och gjort en massa skolarbete. Well, ehm jag har gjort ETT skolarbete so far, men jag är på g med en massa annat. Jag har gjort en otroligt svulstig och stånkande prettoanalys av min egen livsåskådning. Varsegoda, här kommer den mest pretensiösa final, men som kommer ge mig ett mvg i religion.

"Jag tror att människor föds med potential och vitt skilda kvaliteér och drag som gör all skillnad. Jag tror att alla har en vilja att ge sig själv och sina närmaste det bästa möjliga, och att detta är vad som driver oss och historien framåt.
Jag tror att alla är lika och att det inte finns några medfödda manliga eller kvinnliga egenskaper utan att vi blir tilldelade dessa av rådande samhällsideal. Jag tror inte på ödet, men på inställningen att allt sker av en anledning, att det som sker, sker för det bästa och att det som inte dödar oss gör oss starkare. Trots klicheérna bär det på stor sanning.
Jag tror på generositet, samvete och känsla för etik och att kunna/våga skilja vad som är lätt från vad som är rätt.
Jag tror på att utmana sig själv och våga (som Karin Boye) 'vila i den tillit som skapar världen.'
Jag tror på mod."

  ¶ 18:29