Stekheta plantage, trälådor och handsvett Moo, jag sitter i skolan och är fett hungrig. Men klockan fem smäller det, då är det Bamboo med the folks. Jag längtar... just nu mest efter mat faktiskt. Men efter mattan!! Shiit en månad är a long time.


Har kreatvit skrivande. Meningen är att jag ska göra något av min dialog. Men den har jag inte här. Tyvärr. Men jag började förra gången och det blev kass. Men det brukar jag tycka när jag skriver något. Men när jag läste det igen idag är det fortfarande kasst. Se här:

"Du kan alltid ta ett steg till. Sakta masade jag mig upp för de höga trappstegen, blodsockret var lågt och mitt humör ännu lägre. Mina fötter var lite för varma, halsduken lite för hårt knuten och min blåa angoratröja lite för kliig. Jag rundade hörnet och satte nyckeln i mitt skåplås. Det kärvade som vanligt, och jag suckade uppgivet."

Fa-an vad trist liksom! Och det säger jag inte för att jag vill ha beröm eller höra motsatsen, det är bara ett konstaterande och jag måste skriva om den. Bra berättelser som jag har skrivit kan börja till exempel så här:

"En man går i regnet. Gatan mannen går på heter Pilvägen och nu svänger han i på torget.
Alla vet vem han är, han går till fruktstånden varje dag och luktar på äpplena, riktigt klistrar fast sin sneda kroknäsa och drar in dofterna av stekheta plantage, trälådor och handsvett. "

eller:

"Det är aldrig några bilar som är ute och kör på julafton, speciellt inte under julnatten. Du tappade känseln i underarmarna för länge sedan. De gamla toalettfönstren med avskavd färg är otätade och hela fönsterblecket är iskallt. " (detta är iofs saxat mitt ur berättelsen, men hade funkat som en inledning också)


Nu kurrar det fett i min mage. Kanske borde köpa en clementine eller ngt av gubbarna på torget eller ngt. Herrå.  ¶ 15:51