Okej men sätt på musiken i klippet nedanför:



Också sjunger vi med:

In-di-ana fuck-ing Jones

In-di-ana moth-er-fuck-ing Jones

In-di-ana fuck-ing Jones

Bite my ball-sack you Na-zis I’m In-di-ana fuck-ing Jones

Och Oh no they didn't hävdar att det är alldeles sant och intentional från John Williams sida.

Jag vet inte riktigt när det var jag började gilla blommor. Kanske var det som med Beatles, som min mamma älskar obehagligt mycket. Bara därför var ju jag tvungen att hata dom hela min barndom. Det var inte förrän jag började på gymnasiet (!) som jag faktiskt erkände för mig själv att dom var nåt att ha genom att absolut ljudlöst sno nån samlingsplatta från mammas samling och lyssna på den i min cd freestyle (!!) på väg till skolan.

Min mamma älskar även blommor. (Cue Ödessymfonin)

Men i takt med att jag har växt upp och insett att min mamma är en cooling och mitt liv blir betydligt lättare och roligare att embraca henne av hela mitt hjärta istället för att stänga henne ute och leka bitter tonåring gick jag faktiskt in på Blomrum (blomsterhandeln bredvid jobbet) och köpte körsbärsblommor på kvist. Egentligen skulle dom vara födelsedagspresent till någon, men jag glömde dom på förfesten osv så dom hamnade hemma hos mig. Veckan efter köpte jag påskliljor och Irisar. Veckan efter det lavendel och för ett par dagar sedan var jag ute och plockade mother flippin' vitsippor!! Srsly??

Jag finner mig i nya situationer nu, otänkbara för så sent som två månader sen. Jag går in på blomsteraffärer. Jag för konversationer om persikoblommor vs. körsbärsblommor. Jag ber om råd från främlingar som läser min blogg, vad fan är det för fel på min lavendel?

Ni ser ju, den hänger ju bara. Ska det vara så? Jag vattnar den så fort den inte känns fuktig längre och då är inte bladen så livlösa längre, men this is as good as it gets. Är det normalt?

Om du har möjlighet att vara i centrala Göteborg nu på lördag den 22 mars kl 14:00 tycker jag absolut att du ska joina Flash Mob Göteborg som planerar starta ett kuddkrig utanför Kompassen! Jag jobbar tyvärr, annars hade jag lätt varit med!

Så Rob Ryan berättade på sin blogg att han hade några kalendrar för 2008 kvar i sin ateljé och om man ville ha skulle man skicka ett kuvert med sin adress på till honom och få tillbaka kalender. Jag hoppade självklart på detta direkt, trodde väl inte att det skulle komma tillbaka något - misstänkte att dom skulle hinna ta slut med tanke på att jag såg inlägget två dagar efter han publicerat det och läste alla överentusiastiska kommentarer.

Men efter några dagar fick jag tillbaka mitt kuvert och kalendern är görsnygg. Det står att läsa "No minute gone comes ever back again" samt "Take heed and see you do nothing in vain". Genialiskt att skriva på en kalender egentligen. Mycket mer insiktsfullt än t ex "Gör det idag som du kan göra imorgon" eller whatevs.

Asså Britta Person var ju inte helt kattpiss! Jag har trott att hon var en sån där stönande Anna Järvinenmänniska som man behöver var på humör eller jättefull för. Men det var hon ju inte. Pustervik den 13 mars kanske hade vart nåt.

uppdat 01:58. Järvinen är på Nef den 13! Asså jag anar ett sånt där tillfälle då man skiter i två potentiellt sköna grejer för att man vet att man bara suttit och undrat om man inte haft det bättre på det andra kalaset vilket man än valt och sitter hemma och läser Katrin Schulmans blogg från början till slut med en kanna te och åtta smörgåsrån istället.

Jag går förbi syrran och in på toa och stänger dörren efter mig. Har på mig en bylsig klänning, ingen bh. Syrran öppnar dörren.

Syrran: Du ser ut som Gilbert Grapes morsa.

Jag: Håll käft jag är nyvaken.

Syrran: Det är äckligt.

Jag: Stäng dörren, jag sitter på toa.

Syrran: Säg Gilbert.

Jag: Nej. Stäng dörren.

Syrran: Säg fried bacon.

Jag: Stäng dörren.

Syrran: SÄG FRIED BACON ANNARS STÄNGER JAG INTE DÖRREN!!

Jag: Fried bacon.

Syrran stänger dörren.

Så jag läste på teknikbloggen Lilla gumman om att det tydligen bara fanns en enda menskalender på svenska som är värd och den är från Libresse. Gay. Hittade en som verkade rätt sjysst på engelska, gratis såklart vars huvudsyfte är att förutspå nästa mens genom att fylla i sina två senaste. Jag har ju noll koll så jag kunde knappt redogöra för min förra, men så fort man kommer igång verkar kalendern sweet, man har koll på när man har ägglossning, pms och om man är hardcore kan man fylla i färg, konsistens och flöde också. Egentligen är det ju puckat att inte ha någon (om man inte går på p-piller såklart och/eller skiter i vilket) för livet blir ju gött mycket enklare och mindre panikartat. Och i takt med att man fyller i mer och mer under en längre tid kan man utröna fler och fler mönster, så som att man alltid har godissug i vecka 2 och hur lång ens cykel är eller whatever.

Verkar sjyrre.

Så jag lever götta livet i Mattans lägenhet medan hon åker skidor. Det var tänkt att jag skulle komma en tre gånger på en vecka och mata katten och låna hennes badkar, men undrar fan om jag inte kommer att komma hit varje dag. Det är ju så gött att bada. Vi har aldrig haft något hemma och med tanke på att jag jobbar på frickin Lush så blir man ju lite sugen då och då.
Åkte hit direkt efter jobbet och snodde lite mat från hennes kyl och kollade på Vänner och la mig sedan i badet med en ansiktsmask och vattenskadade en massa Glamour. Pratar en massa med katten också, men vi kommer ju inte riktigt överens, han verkar rätt pissed varje gång jag kommer och går omkring och är allmänt onöjd med att det är jag och inte Mattan som är här och blänger som fan och knorrar. Så jag mobbar honom tillbaka, säger saker som "din matte är död så jag är din matte nu" och "grisar ska inte ha roligt". För att upprätthålla terrorbalansen.
Nu går 25th hour på nian och sen tänkte jag la promenera hemåt och lyssna på Män som hatar kvinnor samtidigt. Jag är verkligen fast nu, har lyssnat på Snabba Cash och en Anna Janssondeckare också. Jag är entööönt och svennebanan.

Jag bloggar igen när jag är klar för att jag vet att ni bryr er.

Jag har lyssnat som fan på Joe Purdy idag, och i synnerhet Suitcase. Sätt på den, det är bara en svartruta hela låten igenom. Gör det bara. Och tänk er en ljus liten soprantjej utan nån särskild röst som lägger sig en oktav över honom. Eller försök göra det själva. Det blir skitfint hur man än är lagd. Hallgren lär ju hitta nån fräck stämma, sen får du lära mig.

Det var ju bara världens bästa resa. På riktigt. Med världens bästa Matsson och världens vackraste strand och billigaste grejer och högaste hippies och varmaste nätter och charmigaste indier och synligaste kor och galnaste trafik och hårdaste sängar. Visst det kunde ha varit mer indie, mer backpacker. Men det var det inte och det blev så jävla perfekt.

Hotellet hade UTOMHUSBIBLIOTEK :O. Jag lämnade alla mina böcker utom The Golden Compass och A Wrinkle In Time för jag hade fett med övervikt. Jag köpte så sjukt mycket grejer, överkast, bonader, kuddfodral, läderinbudna böcker, askar, saris, babuschkor. Allt var löjligt billigt! 1,5 l cola för 4 spänn (legit!), kuddfodral för 10 kr, lyxiga middagen för 35 kr. Det dyraste jag köpte var en mörkblå sari för 1700 rupies, vilket är 300 spänn och den är handgjord och så vacker att jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Mitt nattduksbord. Okej men en snabbisrecension av böckerna, börjar nedifrån:

• A Wrinkle In Time - GRYM!
• Jane Austenklubben - Knappt underhållning asså.
• Rubinen i dimman - Kass. Läste den innan jag läste The Golden Compass som Pullman också skrivit, så jag hade knappt nån faith kvar för honom alls när jag vill kom till skott med Compass.
• Försoning - Det är inte ofta jag läser böcker längre där jag känner "fan jag lär mig verkligen att skriva av detta". Görbra.
• Kärlek, uppror o kardemummakärnor - Det blev tårta på tårta att läsa böcker om Indien i Indien. Jag trodde det skulle vara utvecklande men det blev för mycket.
• The Golden Compass - Believe the grapevine! Mycket bra!
• Veronika bestämmer sig för att dö - KASSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS. Jag stannade upp vid ett tillfälle och tänkte för mig själv "okej nu läser jag en passage som handlar om hur suicidala, hjärtsjuka kvinnan onanerar framför sin schizofrene pojkvän hon mött på ett kråkslott till psykhem i Slovenien och charmat med pianosonater i månsken och jag förväntas tycka att det här stycket ska vara förlösande."
• Kafka på stranden - Fick jag TYVÄRR lämna kvar. jeteberah.
• Kvinnor på ett tåg - Orka indienböcker.
• Lyssnerskan - Nee, inget kul faktiskt. Jag brukar älska Tove Jansson.

Matsson nattduksbord. Hon är så jävla praktiskt och bäst.