Allt som ska vara i garderoben är instoppat och en stor skethög med grejer som ska slängas eller lämnas tillbaka till mamma upptar halva mitt golv. Jag tänker inte röra den ikväll, det får bli helgens goda gärning för imorgon jobbar jag och sen är det hattparty. Skulle egentligen hängt med syrran o hennes pals till Ullared, men N blev sjuk så jag hoppar in.

Syster läste slutet på femte Harry Potter.

Hon var sur för att jag störde och ville godkänna bilderna innan jag pubbade dom.

Jag bad henne måla monsieur Zidler till mig och jag trodde att hon hade glömt av det. Dagen innan jag åkte till Indien var hon hemskt upptagen med något på sitt rum och ville inte släppa in någon, och när jag lyckades braka in sent på natten visade hon att hon spenderat kvällen med att måla till mig!

Hon har gjort The Pale Man från Pans Labyrint också. Mina favorit än så länge.

Jag ska vara helt ärlig. Jag satt och skrev ett inlägg om världens bästa låtar och försökte få ihop en lista på tio stycken. Men då smög det in sig flera stycken som inte kändes hundra procent, visst dom är så jävla cpbra, men inte VÄRLDENS BÄSTA. Inte såna där som du inte vågar spela förutom vid speciella tillfällen och när du väl gör det är dom bättre än någon annan låt som nånsin spelats tidigare och ingen har nånsin känt sig så rörd av musik som just du just då. Så nu är jag helt ärlig, världens bästa låtar enligt mig den 25/2-08 är:

• My Secret med Anna Ternheim
• Tomorrow Is Today med Marit Bergman
• Anywhere I Lay My Head med Anna Ternheim
• Hindi Sad Diamonds från Moulin Rouge!

och inga fler.

Mitt problem är att jag bara skriver när jag är ledsen. Alla anteckningar värda att läsas i efterhand är fylld av the hjärta and smärta, av säg 100 korta texter/dikter whatevs finns det kanske 10 glada. Knappt det, egentligen är det nog bara fem men jag vill ju inte att ni ska tro att jag är knäpp.
Detsamma gäller bloggen egentligen. Oftast när jag skriver är det femtiomiljoners tragiska undermeningar som jag tror lyser igenom för uppenbart så jag suddar och skriver tills dom knappt syns ens för mig, vilket gör dom i stort sett osynliga för alla andra.
Men nu har jag varit glad länge! Ända sedan vi kom hem från Indien har allt känts bra! Innan jag åkte var det så stora saker som hände, stor sorg som bara sköljde över en som isvatten och jag visste inte riktigt vart jag skulle göra av allt jag kände. Plus den vanliga vardagsångesten över att jag inte gör tillräckligt med mitt liv, ni vet.
Men så efter jag har kommit hem är det som att det lagts en ny pusselbit, en liten ändring i atmosfären, metaforerna räcker inte riktigt till - men mycket av allt det där vardagsgråa som förut var ångestladdat har helt plötsligt blivit som något fint och skört. Som att inte jobba så mycket. Klart det var gött att softa förut, men det var alltid ångest så fort jag tänkte över mitt liv i det stora hela, jag ville bara rättfärdiga mig själv hela tiden. Nu är det skönt att veta att jag jobbar tillräckligt för att klara hyran och lite lyx, det är härligt att gå och lägga sig innan tolv och vakna vid nio och stiga upp och ha sköna rutiner och bli inspirerad av sköna människors böcker, bloggar och filmer. Det är skönt att känna sig kreativ och tänka ut berättelser och läsa och rensa ut garderober och bädda sängen varje dag och vara bästis med Sara.
Jag vill komma ihåg i den här känslan, för när den väl försvinner - om än så bara för ett kort tag - känns det som att jag aldrig har haft den alls.

Haha dom här goa gubbarna satt bredvid mattan till Goa, dom knäckte sju öl i timmen och kallade alla kvinnor för Anneli. Dom var jätteglada över att få sitta bredvid "dom snyggaste brudarna på planet" i e dom ENDA brudarna på planet för det var bara 30+ förutom oss.

Asså jag står ut med mycket när det gäller Sveriges Radio. Jag står ut med Hanna Fahl, Sanna Bråding (knappt) och supercp:t som håller i P3 Star som jag alltid lyckas tajma när det är min städvecka. Men jag tänker fan inte tolerera Deniz Merdol! Hon håller i Mitt p3, nåt jävla lågbudget livehopkok som lär har inspirerat och pumpat på i bakgrunden till både ett eller två styckmord. När det började gå i början av året trodde jag att dom slängde in nåt överblivet fiskrens från julp-mötet för att Christermänniskorna hade jullov. Och varje dag jag hör det förundras jag över hur det kan fortsätta, varför har inte proletariet demonstrerat, varför brinner det inte i varje papperskorg, hur fan kan alla fönster i Rosenbad vara okrossade?

Jag tänker inte ge några exempel, jag tänker inte återuppleva något för er. Jag tänker dock bistå med en liten springa rakt in i helvetet, klicka på egen risk!

Hotellet hade UTOMHUSBIBLIOTEK :O. Jag lämnade alla mina böcker utom The Golden Compass och A Wrinkle In Time för jag hade fett med övervikt. Jag köpte så sjukt mycket grejer, överkast, bonader, kuddfodral, läderinbudna böcker, askar, saris, babuschkor. Allt var löjligt billigt! 1,5 l cola för 4 spänn (legit!), kuddfodral för 10 kr, lyxiga middagen för 35 kr. Det dyraste jag köpte var en mörkblå sari för 1700 rupies, vilket är 300 spänn och den är handgjord och så vacker att jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.