Saker jag önskar jag hade upptäckt tjusningen med innan jag fyllde nitton
.
.
.
.
Hej.
Ursäkta bloggtorkan. Men jag har jobbat. Fick städjobb på ett dagis. Städjobb är ju alltid städjobb – det är slitigt och tråkigt, men samtidigt så kan man arbeta i sin egen takt och lyssna på radio. Fördelen med att vara på dagis är att man får hänga lite med kidsen, men mer om det sen.
Så jag har jobbat. På ett ställe där det är troligt att såna som jag hamnar. Arbetarklassungar utan någon eftergymnasial utbildning. Men framförallt kvinnliga sådana. Det har verkligen varit en riktig eye opener. Att få se hur sjukt cp det är att såna viktiga yrken (pedagoger, kokerskor och lokalvårdare) är så kraftigt underbetalda (lokalvårdare på heltid får ut ca 12 000). Och hur jobbigt det är, hur dåliga villkoren är och framförallt hur man till slut vänjer sig och slutar konstra. Man går dit för att det är pengar och att alla andra innan en har gjort det.
Det är helt sjukt vilken respons jag har fått från vuxna sen jag började med det här jobbet. Det senaste året har jag jobbat några dagar i veckan på Lush, men har betalat hyra hemma och gjort sk ”rätt för mig”. Men ändå har fucking 100% av alla vuxna som pratat med mig om jobbet sagt att ”det är väl skönt att ha ett riktigt jobb!” eller ”vad skönt att du äntligen gör något om dagarna!”. Dom har blivit helt lyckliga, av det faktum att jag äntligen är som dom och har ett heltidsjobb där man arbetar för sin lön på ett äkta arbetarvis.
Alla överklassfolks säger att dom inte ser att det finns några ”klasser”. Det var som Ebba von Sydow svarade på frågan om vilken klass hon tillhörde: ”Ja det är väl arbetarklassen då, mina föräldrar jobbade tolv timmar om dagen.” Ebba von Sydows föräldrar var läkare och skeppsredare. Familjen bodde i Örgryte. Hon gick på Samskolan. Hennes farfar var fucking statsminister. Folk som har det bättre än andra ser inte skillnaderna, väljer att inte se dom för att det är ju personerna i fråga som har det gött. Av precis samma anledning är det inte lika många män som kvinnor som är feminister. Det är inte lika många läkare som lokalvårdare som är med i facket eller strejkar. Men det finns klasser, och det finns en stor grupp människor här som har det kämpigare än andra. Kvinnor från arbetarklassen utan eftergymnasial utbildning. Som har två heltidsjobb, ett som dom får betalt för och ett hemma.
"Pelle var död. Nu var hans liv slut. Undrar hur Pelle hade resonerat. Nu med facit på hand. Ska man bara leva på? Söka det trygga, det vana? Det man redan vet hur det är. Eller ska man leva? Leva ut? Ska man pröva det man undrar över. Pröva så att man vet? Och sedan när man har prövat så kan man ju alltid tacka nej. Och gå vidare. Mot nya prövningar. Vad vill man leva för liv? Ett liv där man alltid undrar hur det är på andra sidan. Eller ett liv där man faktiskt hoppar över och kollar läget. Vad är det värsta som kan hända? Att man blir ledsen? Ja. Och det klarar man väl."
Från Emma Hambergs Linas Kvällsbok 2. Jag skäms inte ett dugg för att rekommendera den till alla jag känner. Alla som vill får låna my copy - den har redan lästs av syrran, Fille, Papola, Christina, mamma och en handfull till.